Härlighetens morgon

En gång skall härlighetens morgon randas, då alla jordens dunkla skuggor flytt. Då dimhöljd nejd i evig klarhet stråla, och mörkret är i solljus dag föbytt.

O ljusa morgon dit jag längtar skåda, från jordens nöd och natt jag trår till dig. O låt en strimma av din glans mig vinna, när mörk och enslig blir min pilgrimsstig.

Ej mera sorg och lidande då finnas, ej någon smärta själens inre tär. Ej längre stormig bölja hotfullt brusar, ej mer vi skiljas från varandra där.

Då skall jag se vad här i tron jag anat, de sköna ängder mina drömmars land (de ljusa ängder Herrens löftens land). Där stilla frid och evig sällhet råda, och löst jag är från varje jordiskt band.

Vad salig fröjd när Jesus mig välkomnar, Hans milda blick mitt öga möter då. Förklarad fri ibland de frälsta skaror, jag full av fröjd skall för Hans åsyn stå.